Om mig

Jag heter Ann Lindgren, är legitimerad högstadie- och gymnasielärare och utbildad handledare. Jag har lång erfarenhet av elever som har svårt att finna sig tillrätta i skolan och har under de senaste åren, tillsammans med andra, skrivit böcker till stöd för pedagogisk personal. Till vardags arbetar jag som fortbildare och handledare inom den Centrala Barn- och Elevhälsan i Norrtälje kommun.

Min bakgrund

Redan för trettio år sedan ville jag lära mig mer om eleverna som stack ut från de övriga - de som ständigt kom för sent, som inte lämnade in uppgifter i tid, som hade svårt att kontrollera sina känslor och hantera sociala sammanhang - kort sagt, elever med neuropsykiatriska svårigheter.

På den tiden fanns inte utbildningar inom området för lärare så jag startade egna. I Folkuniversitetets regi i Uppsala arrangerade vi under flera års tid två-dagars kurser som blandade de senaste forskningsrönen om neuropsykiatriska tillstånd med föreläsningar om goda exempel och om egenupplevda erfarenheter. På en av kurserna deltog psykiatrikern Susanne Bejerot som tyckte att jag skulle börja jobba på hennes arbetsplats, Norra Stockholms psykiatri.

Susanne ledde en nystartad och mycket uppskattad neuropsykiatrisk enhet som inte bara utredde patienter utan som också erbjöd behandling. Inom verksamheten bedrevs också forskning inom fältet och utbildning. Handledning gavs till yrkesverksamma.

Susanne och jag fick projektmedel från Socialstyrelsen för att höja kompetensen bland yrkesverksamma inom området psykisk ohälsa. 2009 startade vi Kognus som gav avgiftsfria kurser för personal inom psykiatri, LSS, socialtjänst och skola. Fram till 2014 deltog närmare 4500 deltagare i Stockholm och våra kurser drog också lika många deltagare från olika delar av landet i web-baserade kurser i realtid.

Deltagarna hade olika utbildningsbakgrund, de kunde vara läkare, socionomer, lärare eller inte ens ha slutfört gymnasiet så en av utmaningarna var att alla skulle tycka att våra utbildningar var intressanta och kännas meningsfulla. Läs gärna mer i forskningsartikeln.

Kurserna fick genomgående höga betyg men vi upplevde att utbildning inte alltid räcker till för att förändra situationen för de som personalen ska ge stöttning till. Därför startade vi en kollegiehandledarutbildning för yrkesverksamma. Utbildningen innehöll såväl teoretiska som praktiska inslag eftersom deltagarna också fick träningshandleda personalgrupper i praktiknära ärenden. Totalt utbildade vi 19 kollegiehandledare vars träningshandledning gavs omdömet 4,8 på en 5-gradig skala.

Beteendevetare och handledare Anna Sjölund och jag förstod att vi var något intressant på spåret. Vi sökte och erhöll projektmedel av SPSM för att testa en modell som utbildade kollegiehandledare inom skolan i Danderyds kommun. Detta projekt, som vi kallade Danderydsmodellen, slog mycket väl ut - alla handledda träningsgrupper ville ha fortsatt handledning efter projektets slut.

De senaste fem åren har jag haft möjlighet att förfina arbetssättet och fortsätta utbilda kollegiala handledare inom Uppsala och Norrtälje kommun. Dessa kollegiehandledare har använts som motorer i skolors systematiska utvecklingsarbete med lärares lärande som bas.